MENY
Hej goingar,
Det finns vissa perioder i livet som inte går obemärkt förbi och som påkallar ens uppmärksamhet då och då under livet. En av de perioder var när jag som gröngöling förälskade mig i musiken under 80-talets mitt. Det nystartade bandet NASTY som
jag var medlem i skulle sopa banan med hela världen och vi åt, sov och andades musik dygnet runt. Idag är det lätt att skratta åt det horribla mode som rasade då men på den tiden togs stilen emot på blodigt allvar. När man idag kan se nostalgi
shower med 80-talstema är det ofta man glömmer en detalj, håret. Kläderna brukar funka men sen drar man på sig en billig peruk med 80 stuk och tror att det är klart där. Man kan säga vad man vill om frisyrerna från den tiden men de var avancerade
kreationer man bar på huvudet och väldigt långt ifrån den Buttericks variant som återfinns i nostalgishower. Min tid i NASTY är fortfarande bland de roligaste perioder i livet, allting var nytt, man lärde sig det musikaliska hantverket steg för
steg, man kunde vänta på ett vinylsläpp i månader för att sen hänga på låset i stans lokala skivaffär för att lägga vantarna på ett ex innan alla andra. Det var en tid då ingenting var omöjligt, poison var snygga, Yngwie Malmsteen var smal och
Ratt var coola. Vi sög åt oss av allt som 80-talets rockband hade att erbjuda, tog det vi gillade och gjorde om till vårt.
Vi erövrade aldrig världen men vi vann en livslång kärlek till musiken och även om vi forna medlemmar inte umgås längre vet jag att vi alltid finns där för varann när och om det kniper. Vi var musikaliska bröder som kämpade för vår sak i vått och torrt.
Det är lätt att se ditt förslutna genom rosa skimmer men detta var på många sätt en fantastisk tid och jag blir alltid lika varm inombords när jag tänker tillbaka till det färgstarkaste årtionde som någonsin funnits.
Vi hette NASTY och var världens bästa rockband på vår gata i stan.
0